Skip to content
Den 2 januari sattes det upp över 100 klistermärken runt om i Lomma.
Tidigt på morgonen, lördagen den 12 november, begav sig medlemmar och aktivister från Näste 6 till Arvidsjaurs kommun för att ägna det nästkommande dygnet åt en vildmarksvandring i lågfjället Vittjokks naturreservat. Med sig hade man även långväga besök från England av en sympatisör som rest hela vägen till Norrbotten för att deltaga på aktiviteten.
Några av de många renar man såg efter vägen när man närmade sig slutdestinationen.
När sällskapet anlänt till platsen och påbörjat vandringen fick man ganska snabbt insikt om att man kommer möta utmaningar under äventyret, då landskapet utgjordes av branta berg, djup skog och förrädiska myrmarker som alla måste traverseras under vandringen. I synnerhet då det snabbt fastslogs av ett enigt sällskap att de anlagda vandringslederna och stigarna på området endast lämpar sig för mesar och stockholmare, och att man därför istället skulle färdas genom ospårad terräng.
Man fick stanna upp ett antal gånger för att säkerställa att navigering
Kamraterna träffades i Bohuslän, närmare bestämt i närheten av Munkedal. Planen för dagen var att tillsammans fördjupa sina kunskaper i saker som exempelvis stress och dess olika påverkan, traumavård och mentala förberedelser.
Utbildningens samlade namn kallas taktiska operationer och hölls av Martin Engelin. Han genomförde utbildningen genom att varva kunskap med personliga erfarenheter och frågeställningar till gruppen.
Det diskuterades även runt olika situationer som kan uppstå under offentliga aktioner och hur man där med vissa hjälpmedel kan behålla lugnet i stressade situationer. De olika aktivisterna tog också upp olika historier där de berättade om situationer de har upplevt och kring hur alla dessa olika situationer med rätt anpassning löstes.
Efter ungefär tre timmar av teoretisk kunskap och diskussion rundade man av och det blev istället tid för att umgås och samtala under lättare former. Grillen tändes och maten lades fram.
Medan kamraterna åt
Tidig måndag morgon den 24/6 delade en medlem i Näste 3 ut en mängd ”Vår väg”-blad och satte upp klistermärken på väl valda platser.
Aktiviteten sträckte sig från Borgeby till Habo Ljung i Lomma kommun och flöt på utan bekymmer.
Sluta lipa över Nordens förfall och gör istället det enda rätta. Anslut dig till Motståndsrörelsen och kämpa för en ljus framtid för vårt folk!
3 mars 2021 gick rasfrämlingen Tamim Sultani på Vetlandas gator med en kniv i sin ficka. Sultani gick in på Vetlandas resecentrum där han i 16 minuter fick knivhugga sju oskyldiga svenska män och kvinnor. Anledningen till att detta vansinne fick pågå så pass länge var för att trots att det fanns poliser i Vetlanda fick polisen åka från grannkommunen Eksjö istället. Detta är något som Nordiska motståndsrörelsen aldrig kommer glömma eller förlåta! Med anledning av det gick man ut under natten till årsdagen och visade sitt hat mot systemet som är ansvariga.
Nattens aktivitet började med propagandaspridning i Vetlandas centrala delar där klistermärken sattes upp och flygblad delades ut till hushåll. Efter detta, och med folk och bilar i rörelse, hängdes en docka på stora torget i Vetlanda mittemot kommunhuset där det väldigt snart efter att dockan hängts upp samlats en skara nyfikna Vetlandabor.
Nordiska motståndsrörelsen förlåter aldrig de övergrepp som begåtts av de, av sys
Efter att ha startat dagen i Jönköping tillsammans med andra nästen gick färden därefter till Borås och stadens kulturhus. I ett försök att fira förintelsejippot hade Judiska församlingen i Borås, RFSL, Svenska kyrkan, Borås stad och några andra sammanslutningar av skumraskfolk ett slags halvdags-event.
Till och med insidan av Kulturhuset var pyntat, dagen till ära!
Första punkten på deras agenda var en ljusceremoni för de som ”överlevde” den annars så totala förintelsen, och lagom till att det startade dök även Nordiska motståndsrörelsen upp med samma banderoll som tidigare på dagen med texten;
INGEN SKAM – INGEN SKULD FÖRINTELSEN HAR ALDRIG ÄGT RUM!
Förvånade och chockade judar, sionister och andra medlöpare började nu samlas på PA Halls terrass utanför Kulturhuset och blickade storögt mot andra änden av torget där sanningen skar glödande snitt genom luften.
Ett par judar gjorde en grej av att försöka gå fram till motståndsmännen som höl
Kamrater träffades i ett snötäckt Västerås efter mörkrets intåg, och ställde upp med den för ändamålet framtagna banderollen Martyrernas blod kräver kamp idag! Fanor följde bakom banderollen, och alla övriga demonstrationsdeltagare marscherade därefter med var sin fackla som lyste upp tåget i mörkret.
Längs med gatorna i Västerås gick gruppen och skanderade slagord som Kämpe idag – martyr imorgon och Hjältars blod – rinner inom oss. Det dröjde inte mer än en kvart innan statens lakejer dök upp i följe, och strax hoppade en polis ut ur en civilbil för att förgäves försöka ta reda på vart kamraterna skulle. Utan några svar satte sig mannen i bilen igen och körde om tåget för att röja vägen för demonstrationen, och vid något tillfälle kunde det från bilens högtalare höras att detta minsann var för motståndsmännens egen säkerhet – något som givetvis inte var önskvärt av motståndsmännen som kan ta hand om sin egen säkerhet.
Tåget fortsatte vidare och passerade
Man började med en simpel uppvärmning och delade sedan in sig i två grupper. Det började med slagkombinationer och gick sedan över till försvar mot en antagonist med kniv eller batong. När båda grupperna hade försvarat sig mot både kniv och batongslag fick de två grupperna bilda varsin människokedja där man som en kollektiv enhet skulle trycka sig igenom det andra laget.
När man var klar med den övningen var det dags att åka till en annan lokal där månadsmötet skulle avhandlas. Mötet började med att konferenciern David Wåhlander hälsade alla välkomna och berättade om dagen och efter detta fick Robert inta scenen och berätta om Fånghjälpen. När denna presentation var klar var det dags för individuella samtal och de som inte hade några individuella samtal minglade med andra kamrater och plockade på sig propaganda.
Nu var det dags för lunch. Lunchen som serverades var kycklingklubba och ris.
När alla var mätta och glada äntrade Max Fagerstedt scenen och höll ett kampmotiv
Dagen startade redan 07:00 med affischering på flera platser i centrala Stockholm, bland annat i Humlegården där Socialdemokraterna senare skulle samlas för sitt 1 maj-firande. Budskapet var som bekant ”Bröd åt arbetarna – Blod från politikerna”.
Man begav sig därpå till lämpliga broar runt om i huvudstaden, där flertalet banderoller sattes upp med budskapet ”Socialdemokrati – Folkförräderi”.
Flera timmar efter uppsättandet sitter banderollen kvar.
Nästa aktivitet för dagen var en broaktion vid den numera välbekanta bron intill Skogskyrkogården. Med samma budskap flankerade av Tyrrunefanor mottog man denna dag väldigt många tutningar, tummar upp och segerhälsningar. Det var uppenbart att en stor del av de förbipasserande bilisterna verkligen avskyr sossarna!
Kanske den mest populära banderollen hittills.
Med broaktionen avslutad höll man ett kort planeringsmöte där man delade upp medlemmarna i två grupper. Ena grupp
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
I måndags publicerades en omfattande artikel som sammanställde Nordiska motståndsrörelsens fantastiska kampår i Sverige 2022.
Årsrapporter har också publicerats av Motståndsrörelsen i Norge, Danmark och på Island där också flera riktigt lyckade aktioner genomförts under året. Nedan följer en kort summering av dessa för den som inte orkar, vill eller kan läsa dem i sin helhet på de respektive sidorna.
Norge
Under arbetarens högtidsdag den 1 maj genomfördes förutom offentlig banderollaktion och släpvagnsaktivism också lyckade torgmöten i både Kongsvinger och Elverum. Rikschefen Tommy Olsen höll tal och i Elverum var fackpamparna från LO bestörta över att Nordiska motståndsrörelsen ”kuppat deras dag”.
På ursprungsbefolkningens dag monterades bland annat specialtillverkade metallskyltar upp på flera platser, en sinnrik aktivistidé som senare kom att genomföras flera gånger under året och som systemet fått använda stora resurser för att lyckas plocka ned igen. I lokalmedia
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
Vill du göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en 39-årig familjefar bosatt i Nyhammar utanför Ludvika, född i Falun och uppvuxen i Katrineholm. Jag känner mig vid det här laget väldigt rotad i Nordiska motståndsrörelsens Näste 5, som omfattar Dalarna och Värmland. Jag har fru och fyra barn.
Jag blev nationell i slutet av 90-talet och anslöt mig till Nordiska motståndsrörelsen 2007. Innan jag gjorde det, så var jag medlem i NSF, som jag gick med i 2005. I Motståndsrörelsen var jag först gruppchef i Näste 1 och sedan nästeschef där. Nu är jag gruppchef för kampavdelningen här i Näste 5 och även programledare för Nordisk Radios aktivistpodd Mer Än Ord. Utöver det så är jag en av valkandidaterna i årets kommunval här i Ludvika, vilket jag även var i det förra valet.
Vad jobbar du med?
Jag jobbar med motorprovning, vilket betyder att vi testkör motorer i rigg.
Kan du berätta lite om ditt nationella uppvaknande på sent 90-tal? Vilka frågor engagerade dig då? Fanns
